Gå sin egen väg

Dags för en ny intervju under temat Kvinnor som kan.

Tycker det passar bra som söndagsläsning att läsa om en kvinna

som vågat ta steget och gå sin egen väg.

Så håll till godo, låt dig inspireras av Anna som driver Heliophilia

  

 

1. Vem är du?

Jag brukar beskriva mig själv som en planerande strukturfacist som älskar att vara spontan. För ett år sedan bestämde jag mig för att jag fått nog av storstad och karriär, så jag sa upp mig från mitt jobb på ett stort statligt bolag och startade mitt företag Heliophilia. Samtidigt köpte jag ett litet torp i min hemstad Motala som det tagit mig ett år att renovera och nu har jag äntligen kunnat flytta in! 

 

2. Berätta om ditt företag.

Jag har döpt mitt företag till Heliophilia. Det har visat sig i stort sett omöjligt för andra att komma ihåg och uttala men betyder “Desire to stay in the sun”, dvs längtan efter att vara i solen. För mig innebär det en längtan efter att kunna vara på en plats där man trivs och göra saker man tycker är stimulerande. Det behöver alltså inte bara handla om glassiga paraplydrinkar på en solig sandstrand. 

 

Till att börja med funderade jag på vad jag är bra på och vad jag därför kan sälja i mitt företag. Jag kände att jag inte ville sitta hela livet och vänta på den där stora affärsidén som skulle göra mig rik och berömd. Idag erbjuder jag alltså det jag kan, och hyr ut mig själv som skribent, projektledare och reseledare. 

 

Mitt senaste projekt har jag valt att kalla Unna dig Indien. Det är en resa som jag till att börja med kommer arrangera till Kerala i Indien i februari 2014. Temat kommer vara wellness och att våga testa något nytt. Under resan kommer deltagarna få uppleva allt från strosande i smala gränder i den gamla kolonialstaden Fort Cochin till milsvidda utsikter över teplantager i Munnar. Men det kommer även bli tid till strandliv med yoga och matlagningskurser i Varkala. Jag vill gärna resa tillsammans med personer som kanske är nyfikna på Indien men som tyckt det känns lite för långt bort, eller lite för läskigt, för att våga boka en resa på egen hand. Vi kommer resa i en mindre grupp och man är välkommen att följa med oavsett om man vill resa med en partner, en kompis eller ensam. 

 

3. Hur får du dina kunder?

De flesta kunderna får jag via kontakter i mitt eget nätverk. Det kan vara via olika sociala medier men även via samarbeten med andra småföretagare, främst i Motala där jag bor. Eftersom det kan vara ganska trist att sitta hemma och arbeta (jag har kontoret i köket) försöker jag vara aktiv och träffa andra i samma situation så ofta jag kan. Det brukar också leda till att man kommer på projekt att samarbeta kring eller problem man kan hjälpa varandra med. 

 

4. Hur ser en arbetsdag ut?

Jag kan ibland vara lite dålig på att begränsa min arbetsdag eftersom mitt främsta arbetsredskap, datorn, i stort sett alltid står påslagen i köket. Jag försöker hitta rutiner där jag startar arbetsdagen vid åtta med en kopp kaffe och planering av dagens att göra-lista. Om inspirationen tryter brukar jag ta med mig datorn och gå till något café eller till biblioteket för att jobba en stund. Det bidrar till att jag får lite annat perspektiv och kan komma på nya lösningar eller hitta ny energi. 

 

5. Tips till den som vill starta ett liknande företag.

Starta bara så löser sig det mesta längs vägen! Självklart ska man inte vara allt för dumdristig och släppa allt och bara kasta sig ut, särskilt om man har familj eller liknande. Men drömmer du om att vara företagare tycker jag du ska prova. Gör det på sidan av jobbet till att börja med och testa dig fram till vad som fungerar för just dig. 

 

Det som kännetecknar riktiga entreprenörer är oftast inte att de får en bra idé som de sedan blir miljonärer på. De får många idéer, testar dem, går på några nitar, och hittar till slut någon eller några som fungerar. Om man ska vänta hela livet på rätt tillfälle är risken att livet har passerat innan man kommer på vad man vill göra med det, och då är det redan för sent. 

 

Min dröm är att hitta en plattform där jag kan inspirera andra att våga. Alla kanske inte drömmer om att starta ett företag, men jag vill att alla ska våga prova sina drömmar. Det är så lätt att gå på i samma hjulspår utan att fundera vart de leder. Till slut kanske man bara går på i cirklar i spår som blivit till så djupa leriga diken att man har svårt att se den fantastiska utsiken som är där ovanför kanten. Då gäller det att samla kraft och klättra upp, för vem sjutton drömmer om att bara stövla runt i lera liksom?

 



Ljus till julen

Sådärja, fredag eftermiddag och ser nu fram emot en lugn helg.

Fick en förfrågan om jag ville ställa ut/sälja mina ljus på Funkisfabriken i
 december och det tackade jag ja till, så nu är det ljustillverkning som gäller här.

På torsdag är det dags att skylta inför julmarknaden på Huseby bruk.
Eftersom det är första gången jag ställer ut på en julmarknad så har jag ingen
aning om hur många ljus det kommer att gå åt.
Jag gör så många jag hinner helt enkelt.




En nära-döden-upplevelse

I dag för sex år sedan kämpade jag som en galning för att föda fram

vår dotter. Jag kan lätt säga att det är den värsta smärtan, i alla fall

hittills, som jag varit  med om. Mot slutet kände jag att jag struntade i

om jag dog, jag var helt slut. Skrek att jag ville ha kejsarsnitt.

Till slut fick vi ta hjälp av sugklocka och vår lilla tjej kom äntligen ut.

Fjorton timmar tog förlossningen.

Sedan ville inte moderkakan lossna men det är en annan historia.

 

 

Här är underverket bara några veckor gammal.

Vera var en lätt bebis. Sov hela nätterna och det är guld värt.

 

 

I dag är hon en härlig, glad och nyfiken 6-åring, som förgyller våra liv.

 

När vi åkte hem från BB sa jag; aldrig mer.

Men det vet vi ju nu hur det blev med det.

  

 



En jobbig bit

Det jobbiga med att ha ett litet hönseri är att alla tuppar inte

kan få leva vidare. I dag ska två tuppar slaktas.

Fastän jag inte är med vid slakten så är det ändå jobbigt.

  

 

Snart är även tiden ute för vår gamla tupp men jag har bestämt att han

ska få hänga med ett tag till. Just i dag har jag inte hjärta att ta bort honom,

han är så stor fin och snäll. Och duktig på att ta hand om sin flock.

 

Jag kommer att spara en tupp som kläcktes ur äggen jag fick från Anki.

Det blir bra med lite nytt blod i aveln framöver.

 

 



Längta och vänta

Här har vi kalasat i dag.

Vera och Frans längtade och väntade på gästerna hela förmiddagen.

De som var mest efterlängtade var förstås kusinerna

Efter en lite blyg start för Veras del så blev det full fart efter en stund.

 

 

Paketer öppnades.

 

 

Gofika slank ner.

 

 

Och kela med kusinernas hund Lucky måste man ju bara göra.

 

Alla är vi nu nöjda efter ett lyckat 6-årskalas.

 

 



Energi efter godisätande

Hos oss har vi godis på lördagar.

Vi märker på våra barn att de blir mer energiska efter att de

stoppat i sig en massa socker, så därför får de sitt godis på eftermiddagen

och så hinner de göra av med all överskottsenergi tills kvällen

kommer och de ska gå och lägga sig.

Att strunta helt i godis tycker jag inte är något alternativ, jag tycker de ska

få äta lite och njuta av det goda.

 

 

I dag blev det extra mysigt vid godisstunden.

Vi tände i kakelugnen och så satt de där, våra små hjärtan, som små

ljus och åt sina godisbitar.

Då var jag bara tvungen att ta en bild.

 

 



Fika i kojan

 

Vi inledde helgen med lite fika vid nya kojan.

Riktigt skönt där i solen.

 

 

Kojan ligger fint där vid stenröset.

Jag kommer ihåg att jag lekte mycket i skogen när jag var barn

och vilken fantasi man hade.

 

 

Nu är det dags för Idol och vi bänkar oss i soffan och

smaskar på lite popcorn.

 

På söndag blir det kalas för Vera som blir 6 år på onsdag.

Lite förberedelser inför det kommer jag att pyssla med i morgon.