På rätt väg

Tack snälla ni för fina kommentarer angående min bästa vän.

Med hjälp av medicinen verkar han vara på rätt väg igen.

Han har inte ont längre och det är huvudsaken.

Sjukskriven ska han vara i två veckor framöver så i dag

blev det promenad utan hund, kändes väldigt konstigt.

 

 

Vera har haft sin kompis Simon här så det har varit

fullt ös några timmar i eftermiddag.

De är snälla och låter Frans vara med till hans stora glädje.

Lite syskonkärlek lyckades jag fånga på bild,

tycker den blev så mysig.

 

 

Nu tänder vi mina ljus och bara myser i soffan.

 

 



Inte i form

Min bästa vän är inte i form.

 

 

Han har gått fram och tillbaka i natt, stackarn.

Det syns att det smärtar i nacken på honom.

Jag har därför suttit hos veterinären halva förmiddagen

för att få råd om vad jag ska göra.

Fick hjälp av min favoritveterinär som tyckte vi skulle ändra

på hans medicinering.

Det är så ledsamt när ens bästa vän inte är på topp.

Nu håller vi tummarna för att detta ska hjälpa.

 

 

 

 



Levande blogg

Vilken respons det blev på mitt förra inlägg.

Så roligt!

Stort engagemang i bloggvärlden.

En sån lååång kommentar som Bosses har jag aldrig fått förut

men jag gillar det, förstås.

Vi är många som är enade om att kommunikation via bloggen

är liksom grejen med det hela, det är ju det som gör

bloggarna levande. 

Jag tror minsann att vi "småbloggare" har betydligt roligare

och mysigare här inne hos oss än de med stora bloggar.

Eller vad tror ni?

 

Nu till något helt annat.

I går var jag hela dagen i butiken i Huseby.

Inte så mycket besökare men en del blev det sålt i alla fall.

Det finns så mycket fint hantverk i butiken.

 

 

En sån här mössa har jag själv köpt men med lila ränder.

Kommer att bli skön till vintern.

 

 

Här är min lilla vrå med ljus.

 

 

Den här väskan gillar jag skarpt.

 

 

Kanske ett silversmycke?

 

Finns något för alla smaker kan jag lova.

 

 

 



De "stora" bloggarna

Det här med att blogga, det är beroendeframkallande.
Det är så roligt att få en glimt av någon annans liv, att få
chans till att lära känna en ny människa och att kunna ha
en liten kommunikation via nätet.
Det tycker i alla fall jag är halva nöjet med att blogga.
Sedan är det ju också väldigt roligt att själv få vara kreativ
med skrivandet och fotandet och att få lite respons på det.

Men jag funderar på de här "stora" bloggarna.
Hur tänker de?
Jag brukar emellanåt gå in och läsa deras bloggar och är det
något inlägg som engagerar mig så skriver jag förstås en liten
kommentar. Men aldrig att man får något gensvar.
Det tycker jag är väldigt märkligt.
Jag menar, någon gång finns det väl lite tid över till att
skriva någon rad tillbaka.
Nä, för det mesta står det bara i ett inlägg att "utan er mina
läsare så vore jag ingenting, tack för att ni finns".
Sånt tröttnar jag på!
Vad tycker du?




Inrutat liv

Livet blir inrutat när man börjar skolan.

I stort sett ska du dit varje vardag i minst 10 år.

Du har liksom inte mycket annat att välja på.

Själv tyckte jag mycket om att gå i skolan och önskar

att mina barn också ska göra det.

 

Nu vill jag inte ha något inrutat liv.

Inget ekorrhjul för mig, det är jag färdig med.

I många år jobbade jag 8 -17 och så trött jag var på det.

Det var ju bara äta, jobba, sova, äta, titta lite på tv, sova och

så höll det på så, tala om ekorrhjul.

 

Men jag ändrade på det och har det så bra i dag!

Mindre med pengar men mer frihet.

På många bloggar som jag läser handlar det just nu mycket om

att befinna sig i ekorrhjulet, mot sin vilja.

 

Men många av oss har ett val.

Välj det liv du önskar!

 

 

 



Intensiv vecka

Det har varit en intensiv vecka.

Skolstart, dagisstart, jobb i kliniken, Vera har börjat på

ridlekis och mitt upp i allt trodde veterinären att Cecar

fått diskbråck. Men som tur var har han antagligen bara

knäckt till sig i nacken och går nu på smärtstillande.

Han får inte gå promenader på ett tag och då blir det

inte av att jag gör det heller. Herregud så trist det är att gå

ut och gå utan hund!

 

 

Men nu är det fredag och vi har faktiskt bröllopsdag.

18 år sedan vi gifte oss i Svenska kyrkan på Mallorca.

Bjuder på en lite suddig bröllopsbild....

 

 

Stark i kropp och själ

Jag har alltid gillat Kristin Kaspersen.

Hon verkar så snäll och omtänksam,

precis som sin mamma.

 

 

Nu när hon skrivit en bok om ämnen som intresserar

mig så blev jag förstås nyfiken och köpte den.

 

 

En mycket bra bok där Kristin skriver om

hur hon gör för att må bra både på insidan och utsidan.

 

 

Hon verkar ha funnit den där balansen som

så många av oss strävar efter.

.

Läs den och bli inspirerad till att ta hand om dig!

 

 

 



Det är lyx

Skolbussen stannar precis utanför vårt hus.

I dag var det premiär för Vera att åka helt själv.

 

 

Frans och jag vinkade av henne och hon såg så stolt

ut när hon vinkade tillbaka.

Dags för nya rutiner alltså.

Upp tidigt på morgonen, det har jag inget emot men

vi är inte vana vid det där att skynda oss på morgonen.

Jag har nästan glömt hur det var.

Men vi kommer in i det snart och jag ska absolut inte klaga.

Det är ju lyx att ha en buss som kommer och hämtar upp och

lämnar barnen varje dag.

Det är lyx att kunna vara hemma och vinka av sin lilla

tjej på morgonen och en lyx att kunna vara hemma

och ta emot henne när hon kommer hem vid halvett.

Den där lilla lyxen uppskattar jag.

 

 



För tre år sedan...

I dag har vi firat Frans som i morgon blir 3 år.

 

 

Så här såg man ut för tre år sedan vid denna tiden.

Där inne ligger en liten kille, det visste vi.

För tre år sedan den 19 augusti på morgonen lämnade jag

Vera på dagis som vanligt. En fröken där säger att hon tycker jag

är så fin med magen. Jag svarar att detta är nog sista gången

hon ser mig med den. Jag känner att det är på gång.

Kör inom Ica för att handla lite som vi kan ha med oss för

jag vet att jag kommer att föda denna dagen.

När jag kör hemåt får jag en väldig värk när jag tar svängen

mot vårt hus. Ringer mannen och talar om läget.

Vid kl 12 är vi på Värnamo BB där det är väldigt många

som föder barn så jag får vänta en stund innan jag får en

plats. Till slut säger vi att jag måste få komma in.

Jag hade så ont!

Då är jag öppen 6 cm och jag förstår att snart, snart

ska jag få hålla honom, bara kämpa lite till.

Kl 15.16 föds vår lille kille.

 

 

Han var faktiskt ganska krävande som liten.

Han ville bara vara i famnen hela tiden, inget annat dög. 

Och åt som en häst gjorde han.

Jag ammade och ammade och ammade.

Hade tänkt att jag bara skulle amma tills han blev ett halvår

men de planerna sprack kan jag säga.

 

 

Jag är glad att bebistiden är över.

Tänk att du nu är 3 år, vår älskade Frans.

I dag är du en väldigt rolig liten kille som förgyller våra liv.

Varje dag.

 

 

Smått igen

Nu var det dags igen.

Så söta kycklingar har vi fått.

 

 

För några veckor sedan lade vi ägg i kläckmaskinen.

Vi har köpt ny maskin och denna är så bra för här finns

två fönster som man kan titta in i och se när det börjar

hända saker där inne.

 

 

Jag hann inte riktigt med precis vid kläckningen men

den här ungen har precis tagit sig ur ägget.

Bilderna är tagna genom fönstret därav lite gröna.

 

 

Efter inte alls lång stund är man så här fin och ullig

och nyfiken på vem som är där på andra sidan.

 

 

Nu har de flyttat ut i hönshuset och har det så

bra där i sin hage med värmelampan på.

 

 

 

Detta inlägg är i samarbete med Lantbutiken

 

 



Besök hos bloggvän

I går hade vi en riktigt trevlig eftermiddag hos bloggvännen Anki
Vi har aldrig träffats irl förut så lite spännande var det förstås när
vi svängde upp på gårdsplanen.
Där kom Anki och resten av familjen och välkomnade oss
och sedan pratades det oavbrutet i flera timmar.

Vi tittade givetvis runt på deras fina gård
och bekantade oss med en del av alla djur.
Här får Vera en mysig stund med fåren.

Sådana här charmiga valpar gosades det med förstås.
Svårt att slita sig från de små liven.

Men favoriten för Veras del blev Celeste.
En sån vacker häst!

Tack Anki för en trevlig eftermiddag.
Det får vi göra om.




Höjdpunkter

Några av sommarens höjdpunkter är:

 

 

Att Vera har tappat sina två framtänder.

Nu ser hon så gullig ut, så som bara en blivande 6-åring kan göra.

 

 

Att Frans är så duktig nu och klarar sig utan blöja.

Om bara några dagar fyller han 3 år.

 

 

Denna sommaren har de lekt väldans bra.

Bäst att skriva ner det här så man kommer ihåg.

Nästa sommar kanske det är något helt annat...

 

 



Ekomarknaden

Dags att presentera en driftig kvinna igen.

Sara är en smålänning som jag verkligen beundrar.
Hon driver Ekomarknaden
och jag önskar henne ett stort lycka till med det. 

 

 

 

 Vem är du?

Jag är en aktiv, hemvändande 29-årig Småländska som i september 2012 flyttade tillbaka hem till Fallhult utanför Hultsfred (sydöstra Småland) från Göteborg där jag bott, studerat och jobbat i 8 år. Bor nu här tillsammans med bondkatten Dexter och Border collie valpen Udda i huset som tillhör gården där mina föräldrar har sina djur. En helt otrolig idyllisk miljö att bo och verka i.
 

 Berätta om ditt företag.

I december 2012 registrerade jag sälj- och tjänsteföretaget Ekomarknaden för att sälja och förmedla ekologiskt och närproducerat kött från Småländska, KRAV-certifierade gårdar direkt till privatpersoner, restauranger och caféer. Jobbar även på att ha återförsäljare (butiker) framöver. Mitt primära säljområde är den lokala marknaden (ca 10 mils radie runt Hultsfred) samt Göteborg och Stockholm. 

Förutom säljbiten jobbar jag även med guidade turer, evenemang och uthyrning av boende på gården samt erbjuder föreläsningar och besök på skolor och företag på temat ekologiskt och hållbar utveckling.
 

 Hur kom du på idén till att starta Ekomarknaden?

Efter 8 år i storstaden började hemlängtan ut till landsbygden göra sig påmind på riktigt och drömmen om att få driva något eget hade växt sig tillräckligt stark för att jag skulle våga ta steget att lämna en pågående karriär inom produktutveckling/fordonsbranschen och en trygg, fast anställning för att prova mina egna vingar på nygammal mark och inom ett helt nytt område.

Det var mycket som föll på plats under år 2012. Inte bara min mentala förberedelse utan boningshuset på gården blev ledigt för inflyttning samtidigt som det byggdes två mindre gårdsslakterier i närheten av gården, vilket gjorde det möjligt för oss att vidareutveckla och förädla det mina föräldrar producerar på sin gård på ett enklare sätt. Vilket är något vi inom familjen pratat lite om dom senaste åren.

I vår familj har det alltid funnits en stark drivkraft för det ekologiska och närproducerade och nu när alla förutsättningar började trilla på plats var det bara att våga ta första steget och satsa!
 

 Hur gör du för att marknadsföra dig?

Via hemsida, facebook, instagram och twitter samt står på torg- och större marknader 2-4ggr/månad under sommarhalvåret. Att stå på marknader är ett bra sätt att marknadsföra sig på och möta konsumenterna!

Ingår även i ett nätverk för småskaliga mathantverkare som heter Bondens Torg som både fungerar som stöd och kunskapsförmedlare men framförallt ger det en varm känsla av gemenskap och trygghet alla oss medlemmar/småföretagare emellan. 

Har även en annons i lokaltidningen 1g/månad men det som gett bäst effekt på den lokala marknaden är gårdsevenemang (som t.ex. lammsläpp) som varit mycket uppskattade. Sedan är det gamla trogna, "mun till mun" metoden som är det absolut bästa reklamen och betyget! Men det är ju inget man kan köpa sig till och tar tid att bygga upp.

 



Här hör jag hemma

Det bästa med att resa bort är att komma hem.

Så sant.

Nu är vi tillbaka på landet.

 

 

Här, bland höns och kaniner hör jag hemma.

 

 

Att ta med mig Cecar ut på promenad i skogen,

på skogsstigarna, utan att möta en människa,

det gillar jag.

Har genom åren fått ett slags beroende av de där stunderna.

Bara jag, Cecar och mina tankar.

Och en och annan älg...

 

 



Bo vid havet

Vi har semestrat i Skåne vid havet i många somrar nu.

 

 

Då tänker vi alltid att vi skulle vilja bo så här

och så drömmer vi om det lite och kollar in

husen på Hemnet som är till salu.

Vi gör så varje sommar men sedan

händer det inget mer.

Jag skulle nog sakna mina grusvägar, min skog

och livet på landet i Småland, om jag flyttade. 

Tror vi får nöja oss med att besöka Skåne och havet

vid sommartid, då det är som vackrast.

Helt enkelt bäst.

 

 



Bildbevis

Den största händelsen i dag är det här:

 

 

Mormor har badat!

Jodå, i dag passade hon på, här är bildbeviset.

 

 

I morgon blir det antagligen sämre väder,

så i dag njöt vi av sol och bad igen.

En sväng in till Mölle och Höganäs hann vi också med.

 

I morgon blir det Helsingborg och ett besök

hos Lennart och Mona.

 

 



Vilket läge!

En sådan här stuga skulle man ju inte tacka nej till.

 

 

Vilket läge!

Pool OCH nära till havet.

 

 

Så härligt att gå på promenad med Cecar utmed havet.

Här är så vackert! 

 

 

I dag har svärmor och svärfar varit på besök och även kusinernas

lille söta hund Lucky.

Till Veras stora förtjusning.

 

 



Som i utlandet

Havsluft.

Det är något speciellt med havet.

Det blir ingen riktig sommar utan ett besök vid havet.

 

 

Här är som att vara utomlands, fast bättre.

 

 

Egen pool har vi också.

Ganska lyxigt faktiskt.

 

 



Jobberbjudande

Jag blev erbjuden ett jobb idag.

Ett intressant och givande jobb på 55 procent.

Tänkte att det kunde vara bra med en halvtid bredvid

mitt företag tills företaget rullar på ordentligt.

Skönt att veta vad man har för inkomst varje månad.

Men jag tackade nej.

På grund av arbetstiderna.

Vi skulle inte få ihop det med sådana tider.

Det skulle inte bli bra.

 

 

Barnen är små en sån kort tid.

Jag vill ta tillvara på den tiden så mycket jag kan.

Så är det bara.

Sån är jag.