Dags för en ny intervju under temat Kvinnor som kan.
Tycker det passar bra som söndagsläsning att läsa om en kvinna
som vågat ta steget och gå sin egen väg.
Så håll till godo, låt dig inspireras av Anna som driver
Heliophilia
1. Vem är du?
Jag
brukar beskriva mig själv som en planerande strukturfacist som älskar att vara
spontan. För ett år sedan bestämde jag mig för att jag fått nog av storstad och
karriär, så jag sa upp mig från mitt jobb på ett stort statligt bolag och
startade mitt företag Heliophilia. Samtidigt köpte jag ett litet torp i
min hemstad Motala som det tagit mig ett år att renovera och nu har jag
äntligen kunnat flytta in!
2. Berätta om ditt företag.
Jag har
döpt mitt företag till Heliophilia. Det har visat sig i stort sett omöjligt för
andra att komma ihåg och uttala men betyder “Desire to stay in the sun”, dvs
längtan efter att vara i solen. För mig innebär det en längtan efter att kunna
vara på en plats där man trivs och göra saker man tycker är stimulerande. Det
behöver alltså inte bara handla om glassiga paraplydrinkar på en solig
sandstrand.
Till att
börja med funderade jag på vad jag är bra på och vad jag därför kan sälja i
mitt företag. Jag kände att jag inte ville sitta hela livet och vänta på den
där stora affärsidén som skulle göra mig rik och berömd. Idag erbjuder jag
alltså det jag kan, och hyr ut mig själv som skribent, projektledare och
reseledare.
Mitt
senaste projekt har jag valt att kalla Unna dig Indien. Det är en resa
som jag till att börja med kommer arrangera till Kerala i Indien i februari
2014. Temat kommer vara wellness och att våga testa något nytt. Under resan
kommer deltagarna få uppleva allt från strosande i smala gränder i den gamla
kolonialstaden Fort Cochin till milsvidda utsikter över teplantager i Munnar.
Men det kommer även bli tid till strandliv med yoga och matlagningskurser i
Varkala. Jag vill gärna resa tillsammans med personer som kanske är nyfikna på
Indien men som tyckt det känns lite för långt bort, eller lite för läskigt, för
att våga boka en resa på egen hand. Vi kommer resa i en mindre grupp och man är
välkommen att följa med oavsett om man vill resa med en partner, en kompis
eller ensam.
3. Hur får du dina kunder?
De flesta
kunderna får jag via kontakter i mitt eget nätverk. Det kan vara via olika
sociala medier men även via samarbeten med andra småföretagare, främst i Motala
där jag bor. Eftersom det kan vara ganska trist att sitta hemma och arbeta (jag
har kontoret i köket) försöker jag vara aktiv och träffa andra i samma
situation så ofta jag kan. Det brukar också leda till att man kommer på projekt
att samarbeta kring eller problem man kan hjälpa varandra med.
4. Hur ser en arbetsdag ut?
Jag kan
ibland vara lite dålig på att begränsa min arbetsdag eftersom mitt främsta
arbetsredskap, datorn, i stort sett alltid står påslagen i köket. Jag försöker
hitta rutiner där jag startar arbetsdagen vid åtta med en kopp kaffe och
planering av dagens att göra-lista. Om inspirationen tryter brukar jag ta med
mig datorn och gå till något café eller till biblioteket för att jobba en
stund. Det bidrar till att jag får lite annat perspektiv och kan komma på nya
lösningar eller hitta ny energi.
5. Tips till den som vill starta ett liknande företag.
Starta
bara så löser sig det mesta längs vägen! Självklart ska man inte vara allt för
dumdristig och släppa allt och bara kasta sig ut, särskilt om man har familj
eller liknande. Men drömmer du om att vara företagare tycker jag du ska prova.
Gör det på sidan av jobbet till att börja med och testa dig fram till vad som
fungerar för just dig.
Det som
kännetecknar riktiga entreprenörer är oftast inte att de får en bra idé som de
sedan blir miljonärer på. De får många idéer, testar dem, går på några nitar,
och hittar till slut någon eller några som fungerar. Om man ska vänta hela
livet på rätt tillfälle är risken att livet har passerat innan man kommer på
vad man vill göra med det, och då är det redan för sent.
Min dröm
är att hitta en plattform där jag kan inspirera andra att våga. Alla kanske
inte drömmer om att starta ett företag, men jag vill att alla ska våga prova sina
drömmar. Det är så lätt att gå på i samma hjulspår utan att fundera vart de
leder. Till slut kanske man bara går på i cirklar i spår som blivit till så
djupa leriga diken att man har svårt att se den fantastiska utsiken som är där
ovanför kanten. Då gäller det att samla kraft och klättra upp, för vem sjutton
drömmer om att bara stövla runt i lera liksom?