På rätt väg

Tack snälla ni för fina kommentarer angående min bästa vän.

Med hjälp av medicinen verkar han vara på rätt väg igen.

Han har inte ont längre och det är huvudsaken.

Sjukskriven ska han vara i två veckor framöver så i dag

blev det promenad utan hund, kändes väldigt konstigt.

 

 

Vera har haft sin kompis Simon här så det har varit

fullt ös några timmar i eftermiddag.

De är snälla och låter Frans vara med till hans stora glädje.

Lite syskonkärlek lyckades jag fånga på bild,

tycker den blev så mysig.

 

 

Nu tänder vi mina ljus och bara myser i soffan.

 

 



Inte i form

Min bästa vän är inte i form.

 

 

Han har gått fram och tillbaka i natt, stackarn.

Det syns att det smärtar i nacken på honom.

Jag har därför suttit hos veterinären halva förmiddagen

för att få råd om vad jag ska göra.

Fick hjälp av min favoritveterinär som tyckte vi skulle ändra

på hans medicinering.

Det är så ledsamt när ens bästa vän inte är på topp.

Nu håller vi tummarna för att detta ska hjälpa.

 

 

 

 



Levande blogg

Vilken respons det blev på mitt förra inlägg.

Så roligt!

Stort engagemang i bloggvärlden.

En sån lååång kommentar som Bosses har jag aldrig fått förut

men jag gillar det, förstås.

Vi är många som är enade om att kommunikation via bloggen

är liksom grejen med det hela, det är ju det som gör

bloggarna levande. 

Jag tror minsann att vi "småbloggare" har betydligt roligare

och mysigare här inne hos oss än de med stora bloggar.

Eller vad tror ni?

 

Nu till något helt annat.

I går var jag hela dagen i butiken i Huseby.

Inte så mycket besökare men en del blev det sålt i alla fall.

Det finns så mycket fint hantverk i butiken.

 

 

En sån här mössa har jag själv köpt men med lila ränder.

Kommer att bli skön till vintern.

 

 

Här är min lilla vrå med ljus.

 

 

Den här väskan gillar jag skarpt.

 

 

Kanske ett silversmycke?

 

Finns något för alla smaker kan jag lova.

 

 

 



De "stora" bloggarna

Det här med att blogga, det är beroendeframkallande.
Det är så roligt att få en glimt av någon annans liv, att få
chans till att lära känna en ny människa och att kunna ha
en liten kommunikation via nätet.
Det tycker i alla fall jag är halva nöjet med att blogga.
Sedan är det ju också väldigt roligt att själv få vara kreativ
med skrivandet och fotandet och att få lite respons på det.

Men jag funderar på de här "stora" bloggarna.
Hur tänker de?
Jag brukar emellanåt gå in och läsa deras bloggar och är det
något inlägg som engagerar mig så skriver jag förstås en liten
kommentar. Men aldrig att man får något gensvar.
Det tycker jag är väldigt märkligt.
Jag menar, någon gång finns det väl lite tid över till att
skriva någon rad tillbaka.
Nä, för det mesta står det bara i ett inlägg att "utan er mina
läsare så vore jag ingenting, tack för att ni finns".
Sånt tröttnar jag på!
Vad tycker du?




Inrutat liv

Livet blir inrutat när man börjar skolan.

I stort sett ska du dit varje vardag i minst 10 år.

Du har liksom inte mycket annat att välja på.

Själv tyckte jag mycket om att gå i skolan och önskar

att mina barn också ska göra det.

 

Nu vill jag inte ha något inrutat liv.

Inget ekorrhjul för mig, det är jag färdig med.

I många år jobbade jag 8 -17 och så trött jag var på det.

Det var ju bara äta, jobba, sova, äta, titta lite på tv, sova och

så höll det på så, tala om ekorrhjul.

 

Men jag ändrade på det och har det så bra i dag!

Mindre med pengar men mer frihet.

På många bloggar som jag läser handlar det just nu mycket om

att befinna sig i ekorrhjulet, mot sin vilja.

 

Men många av oss har ett val.

Välj det liv du önskar!

 

 

 



Intensiv vecka

Det har varit en intensiv vecka.

Skolstart, dagisstart, jobb i kliniken, Vera har börjat på

ridlekis och mitt upp i allt trodde veterinären att Cecar

fått diskbråck. Men som tur var har han antagligen bara

knäckt till sig i nacken och går nu på smärtstillande.

Han får inte gå promenader på ett tag och då blir det

inte av att jag gör det heller. Herregud så trist det är att gå

ut och gå utan hund!

 

 

Men nu är det fredag och vi har faktiskt bröllopsdag.

18 år sedan vi gifte oss i Svenska kyrkan på Mallorca.

Bjuder på en lite suddig bröllopsbild....

 

 

Stark i kropp och själ

Jag har alltid gillat Kristin Kaspersen.

Hon verkar så snäll och omtänksam,

precis som sin mamma.

 

 

Nu när hon skrivit en bok om ämnen som intresserar

mig så blev jag förstås nyfiken och köpte den.

 

 

En mycket bra bok där Kristin skriver om

hur hon gör för att må bra både på insidan och utsidan.

 

 

Hon verkar ha funnit den där balansen som

så många av oss strävar efter.

.

Läs den och bli inspirerad till att ta hand om dig!