Samvetet gnager då

Som hundägare kommer man ut i ur och skur.
Men i går var en sån där dag då det regnade hela tiden och mörkret
föll tidigt över vår by. Därför blev det bara en liten vända till brevlådan,
som ligger några hundra meter bort, för Cecar och mig. Han blev överlycklig
när jag sa att nu vänder vi och går hem igen.
Men jag får alltid dåligt samvete när vi inte kommer iväg på en riktig promenad.
Det händer väldigt sällan att vi hoppar över men de få gånger det händer gnager samvetet.
Jag tycker att har man hund så ska den rastas ordentligt, inte bara lufsa runt i trädgården
eller ta en runda runt kvarteret.
Hundar behöver motion och stimulans och det är man skyldig att ge dem annars
ska man ingen hund ha.
Tycker jag.

 

 

I går blev det mycket sånt här slappande för min vän men i dag ska vi ut och traska igen .
Såklart.

 

 

Från rock till kudde

Det står mycket om vårens inredningstrender i tidningarna nu.

Jag gillar de pudriga pastellerna, allt från blek pistage till

sockervaddsrosa. Känns lite nytt och roligt mot allt det vita

och svarta som varit så länge.

 

 

Något som jag också är svag för är ju skinn av olika slag.

Min mamma hade två gamla skinnrockar som vi gjorde om till

stora golvkuddar. Rejäla att sitta på och fina att bara vila blicken på.

 

 

Längtan efter nytt

Jag går här och plockar ner julen, skönt att man inte tog fram så mycket.

Får alltid en längtan efter något nytt efter jul.

Som nya lampor till exempel.

 

 

Vi tog en sväng till Värnamo i går och där såg jag dem.

Lamporna jag ville ha.

 

 

En i varje fönster i vardagsrummet.

Roligt med lite nytt!

 

 



Min nya jättekompis

När vi ändå var på utflykt uppåt Jönköping häromdagen så

passade vi på att besöka en kaninuppfödning också.

 

 

Där var han, min nya kompis.

Balhoo heter han och är en belgisk jätte.

Visst är han fin?

7,5 kg väger han och är en riktigt stor kanin.

 

 

Han fick följa med hem till oss och har nu installerat sig i sin nya

stora bostad. Stort hus och stor trädgård, det kan inte bli bättre.

 

 

Jag hoppas nu att han ska bli starten i min uppfödning.

Snart ska han få träffa Alma och så håller jag tummar och tår för

att här tittar ut ungar om några veckor.

 

 



Blekfet kropp

I går gjorde vi en utflykt till Rosenlundsbadet i Jönköping.

Ärligt talat så gillar jag inte alls badhus.

Doften av klor, värmen, duscha tillsammans med en massa andra, usch,

det är inget för mig. Men vad gör man inte för sina barn?

Bara att gilla läget, klä på bikinin på sin blekfeta kropp och bada så

länge så man till slut är blå om läpparna.

 

 

Jag föredrar att bada i havet. Sjön kan jag också ta ett dopp i utan

problem men havet är alltid havet.

 

Jag efterlyste brödrecept i mitt förra inlägg och till min glädje fick jag

en hel del att välja på. Tack snälla ni, här ska bakas!

 

 



Baka mer bröd

Hönsen verkar inte sörja sin tupp.

De har ju tio stycken till att välja på, så en mer eller mindre

kan jag tänka mig att de tänker.

Fyra ägg har de värpt till oss i dag så de verkar inte heller ha blivit

chockade över det som hänt, det är lite märkliga djur men så trevliga.

 

 

Här har vi haft ännu en skön ledig dag.

Vi passade på att baka grova kringlor, så lätt och så gott.

Jag skulle egentligen vilja baka mer bröd, är trött på bröden som

finns i butiken. Antingen är det för mycket socker i dem eller några

andra konstigheter och tillsatser.

Tipsa gärna om bra brödrecept!

 

 

Här är en till som gillar bröd, ja, han gillar faktiskt det mesta som

går att äta. Han har också lätt för att få tag i allt som finns på bordet när

han är så hög och ibland händer det att han tjuvar något när vi inte ser.

Den lilla rackaren.

 

 

 



Höken och jag

Året kunde börjat bättre, om man säger så.

Tittade ut genom fönstret efter lunch och ser ett hav av vita fjädrar

i hönsgården. Skit med! Snabbt på med jackan och stövlarna och rusar

ut till mina fjäderbeklädda vänner.

 

 

Jodå, där ligger tuppen död och nästan uppäten, så ledsamt. Men även han

som ätit upp honom sitter där - HÖKEN - och han kan inte ta sig ut.

Jag ser att han är skadad på bröstet, alltså har inte tuppen gett sig utan strid.

 

 

Jag får fatt i honom och tänker att han är så liten.

Liten men ändå har han en väldig styrka.

 

 

Lite svårt att förstå hur den här fågeln kan ta livet av en tupp som är mycket

större och också är väldigt stark.

 

Jag blir så förbaskad på såna här rovfåglar!