måndag 15 juli 2013

Kunde inte säga nej

I går var vi på fjäderfäutställning.
Mycket folk och mycket fjäderfän.
Och en del kaniner.
 
 
Där satt denna lilla kaninflicka som var till salu.
En liten rysstecknad hermelin.
 
 
Hon stal förstås Veras hjärta med en gång.
Det gick bara inte säga nej till detta lilla liv.
 
 
Att sitta ute i pyjamasen en sen julikväll med en liten kanin i knät.
Det kallas lycka...
 
 
 
 


20 kommentarer:

  1. vilken söt... klart lycka är att äga en sådan!

    SvaraRadera
  2. Åh vilken sötnos.

    Sv. Vi ska till Bjärred till släktingar. Kram.

    SvaraRadera
  3. Det går inte att motstå :-) Jättesöt! Jag kan tänka mig att det blev total lycka! Ha det gott!

    SvaraRadera
  4. Men så söt!
    Klart att du inte kunde motstå henne.
    Den där kärleken till djur är speciell.

    Kram Hannis

    Ps. Om håret, känns konstigt i hårbotten några dagar sen lägger det sig=))

    SvaraRadera
  5. Ja, det är klart lycka! Så roligt med en alldeles egen liten kaninflicka :o)
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  6. Oj så söt! Förstår verkligen att det inte gick att säga nej till henne. Kaniner är ju dessutom så himla trevliga och mysiga djur förutom att de är så söta. Liza

    SvaraRadera
  7. Oj oj vilken sötnos! Förstår att det inte gick att så emot detta lilla charm troll. Som det ser ut nu funkar 15 augusti för ett besök!! Ni är så välkomna!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Vilken härlig lycka...
    Kram Sandra

    SvaraRadera
  9. Ibland är det omöjligt att säga nej! :) Fina bilder, kram Anna

    SvaraRadera
  10. Vilken tur att just du var veras mamma! Hade inte varit kul för henne att lämna denna lilla kanintjej.

    SvaraRadera
  11. För ett par år sedan kom mina två äldsta barn hem med sin morfar från fjäderfäutställningen i Huseby med två små kaniner fast de fick bo hos morfarn:)

    SvaraRadera
  12. Kan förstå henne! Jag älskar kaniner, och har gjort det sedan barnsben. Har fortfarande kanin, och han är min - inte barnens, vilket en del höjer på ögonbrynen åt. Men jag älskar honom, min lille kaninkille...

    SvaraRadera
  13. Ja, det där är lycka! Här hos oss bor också en kanin :)
    Kram /Maria

    SvaraRadera
  14. Om någon kom "hemdragandes" med ett djur så vet jag ett hjärta till som smälter... Jag kan liksom inte låta bli. Det lyser liksom av mys på dina bilder med barn/djur. Oslagbart.

    SvaraRadera
  15. Ja, det är lycka det! Så söt!!

    SvaraRadera
  16. Hej Anna!Din gamla brevvän från tidigt 80-tal här... You know! Nu har jag ordnat så att jag kan följa din blogg via facebook. Du skriver så himla bra och mysigt!Ser verkligen fram att kunna följa dig och din familj i er vardag. Kan dock inte dela med mig själv på samma sätt, men lite kan du se vad vi gör via izan.blogg.se. Det är min Jockes äldsta flicka Inez som är 14 som min Vilma. Vi håller som värst på att rensa ut saker ur mitt hus, förbereda plats hemma hos Jocke, göra ett rum till Vilma där, försöka klämma in något kul emellanåt och alla andra vanliga göromål som hör hemmet till... Ja du förstår, full rulle!Men så småningom så blir det väl klart och jag kan titulera mig Tavelsjöbo tillsammans med världens finaste och våra underbara flickor som bor halvtid hos oss! Stor varm sommarkram till dig Anna från Ulrika

    SvaraRadera
  17. Men åååhhhh vilken sötis! Jag förstår att ni inte kunde motstå.... Lyckliga dina barn är som kan ha sådär mycket djur omkring sig!

    SvaraRadera
  18. Älskar bilden på dina barn med kaninen i knät. Precis som du skriver - mys i pyjamas en sommakväll med en kanin en precis en sån enkel men fantastisk sak som gör livet magiskt vackert.
    Kram M

    SvaraRadera